”En önskan från hembygdsföreningen framkom att göra någon form av konst i samband med uppsättning av humlestörar på platsen. Jag hade då kommit i kontakt med en lokalhistorisk händelse av anekdotisk karaktär. Denna händelse verkade vara helt bortglömd i socknen.
Händelsen var som följer: I ett lexikon från mitten av 1800-talet berättas om ett benhus vid Romfartuna kyrkogård, som tillhörde ett par gårdar i socknen. Ett av skeletten därstädes sades uppvisa en häpnadsväckande egenskap, nämligen att hur många benknotor som än lades uppepå detta skelett, så låg det ändå högst upp när man kollade nästa gång.
Detta märkvärdiga skelett märkte dödgrävarna på platsen med en röd strumpa. De tog dessutom betalt av sockenborna för att få beskåda detta häpnadsväckande fenomen. Skelettet sades ha tillhört en bonde Fräs från en av byarna i socknen, som i samband med en hungersnöd skulle ha blandat kalk i mjölet och sålt detta, varvid befolkningen blev sjuka och en del dog. En pastor Berglund var det som slutligen satte stopp för dödgrävarnas ocker. Källa: http://runeberg.org/hgsl/5/0480.html
Hembygdsföreningen införskaffade förutom ett antal humlestörar också tre grova och höga pålar, och med hjälp av grävmaskin anlades odlingsdiket, störar och pålar restes och humlen planterades. Genomförandet av konsten byggde sedan på en process med diskussioner där verket, som skulle åskådliggöra händelsen, undan för undan tog form.
Vi monterade ett symboliskt benhus på en yttervägg. I detta ”benhus” anbringades hyllor av ståltrådsnät, och på dessa lades vitmålade benknotor tillverkade på plats av trä, varvid den översta knotan kläddes med en röd strumpa, som stickades på plats av en deltagare.
Vi hade tillgång till grova vedämnen, med vars hjälp vi skapade trähuvuden. Därvid användes en mängd verktyg alltifrån motorsågar och olika slipmaskiner och huggjärn. Slutligen ytbrändes huvudena med eld, borstades rena och tvättades. Senan monterades de in i konstverket. Det blev 6 huvuden. Ett huvud åskådliggör en dödgrävare som förevisar det märkvärdiga skelettet. Detta huvud monterades på väggen vid sidan av benhuset. 4 huvuden åskådliggör den dåvarande häpna publiken, dessa huvuden monterades vända mot benhuset på två av pålarna.
På den tredje pålen monterades avbilden av pastor Berglunds huvud. Detta huvud, upphöjt över övriga, vänder sig bort från benhuset. Pastor Berglund trodde aldrig på vidskepelserna, och han var den som såg till att de upphörde, genom att begrava skelettet av bonden Fräs på kyrkogården. Vi räknar med att detta huvud vid sidvind ska ruska lite på sig, för att markera pastorns stora missnöje med dödgrävarnas extraknäck.”
/Gunnar Forsman, konstnär
