Hus av Lena Stenberg

När jag kom till Utvälinge. Så var det väldigt spännande att se plats som jag aldrig varit till. En stillsam liten by nära havet. Här skulle jag göra ett konstnärligt arbete. Jag sökte efter en ruin. Fann en plats, bredvid villorna i byn. Märkt med ett kors. Ett ställe med en spännande och fascinerande historia.

Nu står bara en gammal husgrund kvar. En ruin till en byggnad som både varit kapell och bostadshus. Det låg även en kyrkogård intill. En sista viloplats för strandvaskare, människor som drunknat och hittats på stranden. Idag växer det bara högt gräs runt den gamla ruinen och träden balanser på branten.

Kapellet och platsen fick senare en helt annan innebörd, det byggdes om till bostadshus när tegeltillverkningen tog fart. Den gamla tegelbruket låg alldeles intill. En plats med en lång historia av tegeltillverkning. Jag har alltid haft en fascination för tegel som material. Tyckte det var intressant att få med sig historien om teglets betydelse för bygden. Ett hantverk och strävsamt arbete som byggde upp byar och samhällen. Många hus i hela Sverige.

Efter det besöket i det gamla tegelgjuteriet gick jag ut i solskenet. Såg korna på ängen. En kort promenad vid havet. Det höga gräset böjde sig för vinden. Och sen när jag kisade med ögonen var det som jag såg ett gult hus svävande över ängarna. Kände att det jag ville göra ett det till mitt verk.

Ett hus. Ett hem för alla själar. Som svävar. Hitta sen en plats i en glänta. Som känns lite vild och inte så tillrätta lagd än av människans hand. Här kan mitt hus få vara. Ett hus utan tak, ett hem att sväva fritt i.